Framsteg

Båda kaninerna är ganska skygga, och inte så mycket hanterade. Stina, den vita, är något mer tolerant mot att klappas och hanteras, och har redan från start varit öppen och nyfiken-vilket var orsaken till att jag valde henne.

Våfflan, den bruna, är oerhört mycket mer skeptisk! Första dagarna stampade hon ilsket i golvet om hon så mycket som HÖRDE mig utanför så jag har kört ljudterapi. Varit ute och grejat, pratat med mig själv och sjungit i godan ro... Dessutom matar jag dom med "extra goda saker" direkt ur handen. T ex små bitar morot eller maskrosblad. Stina har från dag två ätit ur min hand, men för Våfflan tog det ytterligare två dagar. Igår tog hon emot maskrosblad ur handen, och idag morot. 

Men jag skulle säga att dom gör framsteg! I morse när jag bara skulle titta till dom innan jobbet stack Våfflan fram nosen och nosade på min hand! Nu är båda kaninerna nyfikna, men Våfflan är fortsatt skeptisk mot hantering. Man får klappa henne försiktigt, men inte mer än så. Men ändå. Framsteg.

Jag ser på Våfflans teckning att hon har Holländsk kanin i sig (vilket även Stina har då eftersom dom är systrar) och holländare är kända för att vara sociala kaniner. Det känns som om Våfflan och Stina ärvt dom egenskaperna, så jag tror det kommer gå bra att hantera dom framöver.